Anita Björk Maka och hennes karriär
Anita Björk var en av Sveriges största skådespelerskor, men hennes karriär visar något viktigt om genus och makt. År 1951 spelade hon titelrollen i filmen Fröken Julie, en stark tolkning av August Strindbergs klassiska pjäs. Hollywood ville anställa henne efteråt tills de fick veta att hon levde tillsammans med författaren Stig Dagerman utan att vara gift. Då försvann jobberbjudandena helt enkelt. Det här säger mycket om hur samhället bedömde kvinnors privatliv på ett helt annat sätt än männens.
Hur Fröken Julie visar makt mellan män och kvinnor
Strindbergs pjäs handlar om en adelsdotter som bryter mot samhällets regler. Hon beundrar sin tjänare, och mellan dem uppstår en sexuell spänning som slutar tragiskt. Björks tolkning var revolucionerande hon spelade Miss Julie som en kvinna som öppet känner begär och vill bestämma över sitt eget liv. I en scen sitter hon tätt intill tjänaren och visar sitt intresse utan att skämmas. För år 1951 var detta radikalt, helt enkelt. Filmen visade att kvinnor hade sexualitet och ambitioner, inte bara plikt. Den ifrågasatte också hur klasskillnader påverkade möjligheterna för både män och kvinnor att forma sitt eget öde.
När privatliv blev publicerat normer och karriär
Det amerikanska filmväsendet ville inte anställa Anita Björk när det blev känt att hon samboende med Stig Dagerman. Detta berodde på något kallat "moralklasuler" i hollywoodkontrakten arbetsgivare kunde säga upp artister om deras privata liv inte överensstämde med en viss moral. En ogift kvinna som levde med en man sågs som skandalös. En man i samma situation? Han hade ingen problem alls, naturligtvis.
Det här speglar tidens genusnormer perfekt. Kvinnors kropp och sexualitet granskades hårt. Hennes respektabilitet var hennes börda att bära, inte hans. Dramaten i Stockholm behandlade Björk annorlunda där kunde hon fortsätta sin karriär under många decennier. En statlig institution erbjöd större frihet än den privata filmindustrin. Idag möter kvinnor i filmvärlden fortfarande begränsningar, även om reglerna ser andra ut. Många rapporter visar att äldre kvinnor får färre rollerbud än män i samma ålder (det är faktiskt ganska deprimerande).
Anita Björk visar oss att genus inte bara handlar om vad vi spelar på scenen. Det handlar också om vad samhället tillåter oss att göra privat, och hur dessa regler påverkar våra möjligheter att arbeta och tjäna pengar. Vilka normer tror du att vi fortfarande lever med?
