Vad gjorde Mohammad Reza Pahlavi för Iran
Mohammad Reza Pahlavi styrde Iran från 1941 till 1979 och försökte modernisera landet enligt västerlig modell. Hans reformer för kvinnor var omfattande på papperet, men verklighetn blev mer komplicerad. Det säger något om hur genuspolitik kan skilja sig drastiskt mellan vad regeringen säger och vad som faktiskt händer i samhället.
Kvinnors rättigheter under Pahlavis styre
Pahlavi gav kvinnor rätten att rösta 1963 och öppnade högre utbildning för dem. Han reformerade också familjelagarna så att kvinnor fick större kontroll över skilsmässa och barnens vårdnad. Arbetsmarknaden öppnades gradvis för kvinnor inom läkarvård, undervisning och administration.
Men här kommer motsättningen. Västlig påverkan skapade spänningar med traditionell kultur. Många iraniers ville helt enkelt inte att deras döttrar skulle arbeta eller studera vid universitet. Regeringen pressade modernisering uppifrån utan att bygga bred förståelse för förändringarna. Det väckte kraftigt motstånd från religiösa ledare och traditionella grupper (vilket senare bidrog till revolutionen 1979).
Hur genus påverkade klassstrukturer
Pahlavis reformer gynnade urbana, välutbildade kvinnor mest. En flicka från Teheran med välstående föräldrar kunde bli läkare eller advokat. En flicka på landsbygden eller från arbetarklassen hade helt andra möjligheter vanligen begränsade av fattigdom och traditionella förväntningar.
Det är här intersektionaliteten kommer in. Genus samverkar med socioekonomisk status. En kvinnas möjligheter beror inte bara på hennes kön utan också på hennes klasstillhörighet och var hon bor. Pahlavis reformer löste inte detta. De skapade nya klyftor mellan grupper av kvinnor istället.
Varför denna historia betyder något idag
Modern genusforskning, som den som bedrivs i Sverige visar vikten av att analysera genuspolitik från många vinklar samtidigt. Vi kan inte bara titta på formell lagstiftning. Vi måste fråga: Vilka nyttjar dessa rättigheter? Vilka lämnas utanför?
Pahlavis era illustrerar en klassisk risk att modernisering för kvinnor blir ett projekt bara för de redan privilegierade. Det är en läxa för genusarbete överallt riktiga förändring kräver att vi tänker på hur olika grupper av kvinnor påverkas olika.
