
Rupert Murdoch bygger sitt mediaimperium
Sverige framstår som en jämställdhetsledare på världsscenen, men sifforna från 2025 berättar en mer komplicerad historia. Medan politiker ofta pratar om hur viktigt jämställdheten är - och ledare som Rupert Murdoch maka påvisar motsatta värderingar - så visar verkligheten något helt annat. Politiken ligger långt framme medan löner, medieplats och faktisk makt fortfarande halkar efter. För organisationer och politiker blir frågan därför inte längre om jämställdhet är viktigt utan hur man faktiskt gör något åt gapet mellan ideal och verklighet.
Sverige ligger långt fram men det räcker inte
I riksdagen sitter över 40 procent kvinnor, en imponerande siffra som placerar Sverige långt före många länder. Samtidigt visar samma lagstiftare på en blind fläck: denna höga andel har inte översatts till större ekonomisk jämlikhet mellan könen eller högre löner för kvinnor. Det är lite märkligt, egentligen.
Utbildningssidan ser lovande ut. 52 procent av kvinnor söker högre utbildning mot 39 procent av män. Tjejer får bättre betyg och studerar längre. Men arbetsmarknaden straffar inte denna prestation kvinnor väljer ofta vård och omsorg där löner är låga, män går in i teknik med högre ingångslöner. Könssegregering i yrkesval, inte brist på kompetens, skapar ojämlikhet här.
Mediabilden är ännu mer bekymrande. Kvinnors synlighet som experter sjönk från 24 till 23 procent mellan 2020 och 2025. Sverige möter samma motreaktioner mot genusfrågor som resten av Europa, en utveckling som motsäger idén om att politisk framgång automatiskt leder till kulturell förändring.
Vad kan göras nu?
Organisationer måste implementera könade maktanalyser i sitt beslutsfattande. Innan man fattar större beslut - särskilt kring grön omställning - måste man fråga: hur påverkas detta olika grupper? Vilka vinner, vilka förlorar?
Mediaägare bör arbeta aktivt med rekrytering och synliggörande av kvinnliga experter Frankrike kräver könsuppdelad statistik i nyhetsflödet en enkel men effektiv åtgärd som Sverige kunde följa.
I skolor behövs mer arbete mot könssegregering i studieval. Genom tidig vägledning och medvetandegörande om könsnormer kan man bryta mönster redan i gymnasiet. Ett konkret exempel: en större stad startade ett pilotprojekt där pojkar erbjöds stipendier för omvårdnadsstudier och flickor för teknik. Resultatet blev mer blandade klassrum (och betydligt mindre förutfattade meningar).
Klimatarbetet måste inkludera ett genusperspektiv. Grön omställning drabbar kvinnor, rasifierade och migranter olika utan detta fokus cementeras gamla ojämlikheter in i den nya ekonomin. Det är viktigt att se det här.
Organisationen bör börja med att kartlägga sina egna strukturer. Vilka sitter i ledningsgrupp? Vilka löner är mest ojämlika? Därefter kommer de konkreta åtgärderna.



