Louis Armstrong och hans musikskapande
Sverige står inför stora utmaningar när det gäller jämställdhet 2025. Målen för jämn maktfördelning, ekonomi och arbetsliv är långt från uppfyllda. Samtidigt visar forskning att utan ett genusperspektiv när vi genomför samhällsförändringar riskerar vi att förstärka befintliga ojämlikheter. Om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt tar full jämställdhet 133 år att uppnå. Det betyder att generationer framöver kommer att förlora möjligheter till likvärdiga villkor. Det här är faktiskt rätt allvarligt. För ett land som lovar genus-jämlikhet måste vi agera snabbare och smartare.
Varför genusperspektiv förändrar allt
Könade normer och maktrelationer formar hur vi bygger samhället. En grön omställning kan verka neutral, men utan genusanalys riskerar den att skada kvinnor och män olika. Om nya jobb inom grön energi främst går till män, medan kvinnor kvarstår i lågavlönade yrken, har vi förstärkt ojämlikheten istället för löst den.
Intersektionalitet betyder att genus inte verkar ensamt. Ras, migration och funktionsvariation påverkar tillsammans hur människor behandlas och vilka möjligheter de får. En kvinna från minoritet och en funktionsvarierad man möter helt olika barriärer än andra grupper (det glömmer vi ofta bort). Genusperspektivet måste inkludera dessa överlagrade skillnader för att fungera.
Arbetsliv och ekonomi: där skillnaderna syns tydligast
Arbetmarknaden visar tydligt hur könen fortfarande separeras. Kvinnor dominerar vård och undervisning. Män dominerar byggbranschen och tekniken. Denna könssegrering håller lönerna låga för kvinnor och begränsar deras karriärer.
I riksdagen är över 40 procent av ledamöterna kvinnor nu. Det är en framgång, men det betyder också att nästan 60 procent är män. I många beslutsfattande positioner inom näringsliv och myndigheter är fördelningen ännu ojämnare. Obetalt hemarbete och omsorg faller fortfarande främst på kvinnor, vilket gör det svårare för dem att bygga karriärer på samma villkor som män.
Det här kan vi göra nu
Sverige måste börja använda könade konsekvensbeskrivningar. Innan vi fattar beslut om stora förändringar bör vi fråga: Hur påverkar detta kvinnor, män och andra grupper olika? En sådan analys synliggör dolda ojämlikheter.
Genus- och platsbaserade modeller hjälper oss att förstå lokala behov. I norra Sverige ser kvinnors och mäns möjligheter helt olika ut. En strategi som fungerar i Stockholm kan missa allt i Kiruna.
Inkluderande beslutsfattande betyder att vi måste få in olika röster. Inte bara för att det är rätt, utan för att olika perspektiv skapar bättre lösningar. Sverige leder arbetet genom UN Women 2025 och kan visa vägen för andra länder. Men förändring kräver insatser på alla nivåer från regeringen till kommuner, från företag till organisationer.
